Boktips

En amerikansk domstol avvisar målet där J K Rowling påstås ha plagierat intrigen till “Harry Potter och den flammande bägaren”

Det är dödsboet till Adrian Jacobs som hävdar att intrigen plagierats från hans bok om trollkarlen Willy. Domaren uppger dock att kontrasten är total, skriver TT/DN.

Författare: Cormac McCarthy
Recenserad av: Jonny Zetterström

Vägen är en grå, trist och deprimerande berättelse. Det konstlade skrivsättet förärade romanen pulitzerpriset 2007 men gör det bara lite mer besvärligt att läsa boken.

Jag är inte särskilt förtjust i roadmovies och den här romanen upplever jag inte som mycket mer än en meningslös vandring genom ett postapokalypsens Amerika.

Världen har i princip gått under. Det finns inga fåglar och i princip inget solsken. Det är kallt, grått och besvärligt. Allt är grått och hemskt. Det är aska och snö. Och så är det kallt också. Hela tiden. En helt igenom deprimerande berättelse i en lika deprimerande miljö. Det finns “feelgoodböcker” och det här är raka motsatsen. Depressionen äter sig stadigt in i läsarens själ bit för bit - en liten bit för varje sida som vänds.

Boken har filmatiserats och är enligt uppgift precis lika dyster som film.

Nåväl. Det handlar om far och son som kämpar för att överleva. Mor gav upp och tog sitt liv strax innan berättelsen tog sin början. Det finns i princip ingen mat och de kämpar sig fram mot havet släpande på en kundvagn med alla tillhörigheter. Var gång de passerar bebyggelse letar de igenom husen efter mat och andra förnödenheter. Målet är havet, men syftet är oklart. En förhoppning om att allt ska ordna sig bara de når fram till havet i Kalifornien.

De som “förstår sig på” litteratur gillar den här romanen. Jag gör det inte. Den är inte dålig, men den är inte heller bra. Dessutom irriterar jag mig på att världen gått under utan att det med minsta ord förklaras vad som hänt. Världen som vi känner den har av okänd anledning gått upp i rök och merparten av mänskligheten med den - men varför berättar inte McCarthy om orsaken?

Andra recensioner av boken:
Sydsvenskan
Bokbloggen
Expressen
Ett hem utan böcker
Aftonbladet: Du glömmer den aldrig

Recensioner av filmen som baseras på boken:
DN:”Vägen”

Författare: Henning Mankell
Recenserad av: Jonny Zetterström

Under tio års tid har ingen bok utkommit om Kurt Wallander, kriminalkomissarien från Ystad förrän “Den orolige mannen” - den sista boken i serien.

Berättelsen tar sin början när Wallander blir morfar. Linda, Wallanders dotter som också är polis, får en dotter tillsammans med Hans som jobbar i Köpenhamn. Hans är uppvuxen i Stockholm, Östermalm och överklass med allt vad det innebär.

Wallander reser till Stockholm för att närvara på sin dotters svärfars födelsedagsfest. De två påbörjar ett förtroligt samtal men blir avbrutna. Några dagar senare försvinner mannen spårlöst.

Kurt Wallander är en karaktär som irriterat många på grund av hans uppgivenhet och trötthet på att vara polis. Det har jag aldrig upplevt som störande i de tidigare romanerna men nu vill jag nog ändå hålla med. Han blir mer och mer en gnällig gammal gubbe. Kanske ligger grunden till min irritation i att Henning Mankell börjat tröttna en aning på sin skapelse.

Det blir inte bättre av ett närmast infernaliskt hoppande till händelser i förfluten tid. Konsekvensen är att läsandet blir en lite rörig upplevelse där det inte alltid är klart vad som händer och vad som bara är en återblick till tidigare händelser.

Spänningen vill dock inte riktigt infinna sig; medan tidigare böcker om Wallander varit spänningsromaner har den här avslutande boken blivit mer en skildring av en åldrande polismans livsöde.

Andra recensioner av boken:
SvD: Taffligt skrivet av den svenska deckarkungen
DN: Henning Mankell: ”Den orolige mannen”
GP: Henning Mankell: Den orolige mannen
Kulturbloggen: Tankar runt Den orolige mannen
Kulturen: Litteratur: Henning Mankell, Den orolige mannen
Expressen: Henning Mankell / Den orolige mannen
Norrköpings Tidningar: Den orolige mannen

Författare: Ken Follet
Recenserad av: Jonny Zetterström

Svärdet och spiran är en äventyrsroman och skiljer sig från allt Ken Follet tidigare skrivit. Jag valde boken på måfå och hade förväntat mig ännu en spännande skildring från andra världskriget. Det här var annorlunda och fantastiskt.

Förordet talar med rätta om hur speciell romanen är. Det låter föga upphetsande med en berättelse som spänner sig över en mansålder och handlar om ett katedralbygge - men romanen är speciell. Den är gripande, levande och spännande.

Skildringen av berättelsens huvudfigurer är lysande. När berättelsen tar sin början kommer den onde William vårdslöst framdundrande på sin stridshingst och är nära att krossa Tom Byggares lilla dotter Magda. William har blivit avspisad av grevedottern Ailena och avbryter med omedelbar verkan bygget
av sitt hus. Det lämnar Tom utan försörjning och William kommer att ägna resten av sitt liv åt att hämnas på Ailena.

Tom och hans familj ger sig ut på vandring på jakt efter jobb på ett nytt bygge, helst bygget av en katedral. Det är höst och de få byggen som finns i trakten har redan tillräckligt med folk - familjen får svälta.

En annan nyckelperson är Philip, en munk som växt upp i kloster sedan hans föräldrar brutalt mördats. Philips vägar korsas snart med Toms.

Berättelsen är full av intriger och missöden. Fattiga, svältande och laglösa skildras såväl som herrefolket. Det var riktigt svårt att lägga ifrån sig boken.

Författare: Katerina Janouch
Recenserad av: Jonny Zetterström

Anhörig kanske inte direkt är min typ av bok, men jag fängslades redan vid de första sidorna av det vackra språkbruket. Kanske går det att beskriva det som lite rörigt eller virrigt när det närapå är en resa i författarens fladdrande tankar - kanske är det rent av ordbajseri - men jag skulle personligen välja att beskriva språket med ett ord: vackert.

Vi träffades i ett alkoholrus. Vi luktade öl, vin, Fernet. Doftmolekylerna dränkte oss med sina stickande, sötaktiga partiklar, de fyllde våra näsborrar.

Rickards kyssar smakade vin och krog och frihet, och jag kom att älska honom så att det nästan gjorde ont.

…

Jag såg in i hans ögon och vi fortsatte att dricka öl och det var en fuktig majkväl och något meningslöst band slamrade vidare på Moderna museets trädgårdsscen och det var ganska oväsentligt vilken musik som spelades. För det som hände var större än musiken och större än ölen. Efteråt antog det rent mytologiska proprtioner.

Jag blev kär.

Anhörig är berättelsen om kampen mot alkhol och narkotika som anhörig till en missbrukare. Om en längtan efter en familjeidyll som aldrig vill infinna sig trots idoga försök, trots fler barn för att det ska bli bättre.

Författaren beskriver själv boken som den bok hon velat hitta och läsa när hon var mitt uppe i eländet. Det finns många böcker om alkohol och drogmissbruk, men inga om att vara “medberoende” och anhörig till en missbrukare.

Boken har gett mig en insikt i hur livet kan te sig för en missbrukare och hans anhöriga. Mitt i den gripande berättelsen finns många lärdomar om missbruk och information om läkemedlet antabus. Samtidigt ges en syn på hur vården av missbrukare fungerar, eller till stor del inte fungerar, i dagens svenska samhälle.

Klart läsvärd och lättläst.

Författare: Liza Marklund
Recenserad av: Jonny Zetterström

En plats i solen är en direkt fortsättning på romanen ”Livstid” och det är inte första gången det är segt att komma in i en roman om Annika Bengtzon. Liza Marklund har i radiointervjuer uppgett att hon blir mer och mer trött och irriterad på Annika. De tidiga romanerna som ”Sprängaren” och ”Studio Sex” fängslade direkt. Det är segt och tar tid att komma in i den här romanen.

Det lite roligare inslaget är att Annikas arbetskamrat Berit Hamrin avslöjar att hon skriver schlagers samtidigt som det faktiskt kommit ut en schlager på riktigt, ”Absolutely Me”, där Berit uppges ha skrivit texten. I verkligheten är det givetvis Marklund som skrivit texten.

Efter allt som hände i livstid kommenderas Annika iväg för att rapportera om en svensk familj som blivit gasmördad i Spanien samtidigt som Kvällspressen förväntar sig en fortsättning på en artikelserie om knarkhandeln på spanska solkusten.

När berättelsen väl kommer igång börjar det ändå bli svårt att lägga ifrån sig boken. Eftersom det fortfarande finns lite lösa trådar när man kommit till slutet av boken väntar man ändå på en uppföljare.

Tidigare böcker har varit mer fristående. Referenserna till tidigare händelser och personer som förekommit i tidigare berättelser är många. Har man däremot läst de tidigare böckerna i serien är det lätt att hänga med.

Sammanfattningsvis har Liza Marklund skrivit bättre böcker. En plats i solen är allt annat än dålig, men för den som inte tidigare läst någon av romanerna om Annika Bengtzon är ”Sprängaren” att rekommendera.

Camilla Läckberg har uppmärksammats av DNs prosapolis för ett “antal prosatekniska förbrytelser”.

Även om artikeln helt klart närmat sig och eventuellt också passerat gränsen till löjligt är den trots allt smårolig. Framförallt när ett syftningsfel i inledningen till Predikanten uppmärksammats:

“Namnet hade den fått när Oscar II besökte Fjällbacka i slutet av 1800-talet, men det var inget han visste, eller brydde sig om, när han sakta smög sig in i skuggorna, med träsvärdet redo för anfall.”

“Vi anser det överdrivna brukandet av kommatering vara en mindre förseelse, men kan inte låta det faktum passera att författaren här grammatiskt låter Oscar II smyga i skuggorna med ett träsvärd”, kommenterar DN.

Författare: Dan Buthler och Dag Öhrlund
Recenserad av: Jonny Zetterström

En affärsman blir brutalt mördad i de finare delarna av centrala Stockholm på väg till jobbet. Trots bilköer i närheten och att polisen larmas om pågående brott avviker gärningsmannen spårlöst.

”En nästan vanlig man” är en resa in i en mörk värld i Stockholms toppskikt där en ung man söker större utmaningar och mer spänning än bara pengar, droger och sexmissbruk kan ge. Beskrivningen av en psykopat utan omtanke eller medlidande är klockren. Att samla poäng för att bräcka vännerna i en intern kamp blir viktigare och mer värt än människoliv.

Det är till stor del en Stockholmsskildring även om berättelsen också för läsaren genom andra delar av Sverige och vidare ner i Tyskland, Holland samt till USA. Miljöbeskrivningarna är trovärdiga och levande.

Polisen Jakob Colt och ett par andra karaktärer från Mord.net återfinns i romanen. Det är dock inga som helst problem att läsa den helt fristående. Författarnas berättande har utvecklats sedan debutromanen och storyn är bättre. Däremot tog det emot en aning i början och inlevelsen infann sig kanske aningen sent.

Berättelsen är full av våldsamma och sadistiska sexskildringar med allt från dominanslekar till rena våldtäkter. Viss bakgrundshistoria känns inspirerad av Jan Gullios ”Ondskan”, fast man går något eller några steg längre än så.

Trots att mängder av poliser omnämns i författarnas tack känns framförallt radiokommunikationen mellan poliserna på fältet och länskommunikationscentralen i början av boken väldigt krystad och ter sig strida mot praxis. Den åsikten grundas på många timmars lyssnande på polisradion. Det var en av de främsta orsakerna till mina initiala svårigheter att leva mig in i berättelsen.

Det är helt klart värt att lägga några timmar på att läsa berättelsen; som skiljer sig markant från de mer väletablerade svenska författarnas alster. Visserligen var slutet lite överdrivet och förutsägbart trots ett försök till överraskning i äkta Hollywoodanda; men berättelsen håller ändå.

Buthler & Öhrlund.Foto: Knut Koivisto

Författarduon debuterade 2007 med thrillern ”Mord.net” om mord med ankytning till Internet. Dan Buthler föddes i Danmark 1965 och är civilekonom och idéspruta som tidigare jobbat som affärsutvecklare på Dagens Nyheter samt som egenföretagare. Dag Öhrlund har 35 års erfarenhet som journalist, fotograf och författare.

Köp “En nästan vanlig man” på CDON (CD-bok)

Författare: John Ajvide Lindqvist
Recenserad av: Maria Ottosson

Höstkväll 1981. Berättelsen tar sin början med mordet på en ynglig i stockholmsförorten Blackeberg.

Oskar är 12 år och mobbad. Han bor ensam med sin mamma och har inga vänner. Han drömmer om att en dag våga stå upp mot sina mobbare; att slå tillbaka. En kväll går han ut till lekparken där han drömmer sig bort. Han drömmer att han träffar på Jonny, sin mobbare, och hugger honom med en kniv.

Senare samma kväll träffar Oskar en flicka vid namn Eli. Hon är mycket söt och han blir snart intresserad av henne. De blir kompisar. Efter ett tag märker han att något är annorlunda med henne. Hon är inte som en vanlig flicka - hon kommer bara ut på natten.

Parallellt berättas om alkoholisterna Lacke och Virginia. Hur deras liv vänds uppochner när en av deras vänner plötsligt försvinner. Vi får även följa mobbaren Jonny.

Skildringen sker utifrån de olika personernas perspektiv. Vid tillfällen är berättarstilen mycket detaljerad; i ett stycke får man genom en ekorres ögon följa vad den ser och känner. Personernas tankar redovisas fortlöpande och ger en extra dimension till berättelsen. Händelser från verkligheten vävs in som en integrerad del i berättandet; exempelvis att den svenska kungafamiljen väntade sitt tredje barn. Blandningen av historiska fakta och ren fiktion ger en trovärdighet till berättelsen. Även karaktärerna är trovärdiga och levande.

Låt den rätte komma in är en skräckroman med stor inlevelsefaktor. Den välbalanserade blandningen av spänning, sorg och lycka gör det lätt att fastna i berättelsen och svårt att lägga den ifrån sig. Boken är relativt lättläst och kan rekommenderas till den som vill leva sig bort i gränslandet mellan fantasi och verklighet.

Författaren John Ajvide Lindqvist föddes 1968 och växte upp i Blackeberg. Vägen till författare var brokig och karriären inleddes som trollkarl och därefter ståuppkomiker innan han sedermera debuterade som skräckförfattare med denna roman. På senare tid har han också skrivit manus till TV-serierna Reuter & Skoog, Kommissionen samt filmatiseringen av sin egen debutroman.

I juni 2005 utkom romanen ”Hanteringen av odöda”. Dessutom gavs novellsamligen ”Pappersväggar” ut 2006. Den senaste romanen heter “Människohamn”. Romanerna har blivit försäljningssuccéer såväl i Sverige som internationellt och 2008 tilldelades författaren Göteborgspostens litteraturpris.

Köp “Låt den rätte komma in” på CDON: pocket / CD-bok

Läs mer:
SvD: Isande skräckhistoria med vampyrer i förorten