Boktips

Författare: Katerina Janouch
Recenserad av: Jonny Zetterström

Anhörig kanske inte direkt är min typ av bok, men jag fängslades redan vid de första sidorna av det vackra språkbruket. Kanske går det att beskriva det som lite rörigt eller virrigt när det närapå är en resa i författarens fladdrande tankar - kanske är det rent av ordbajseri - men jag skulle personligen välja att beskriva språket med ett ord: vackert.

Vi träffades i ett alkoholrus. Vi luktade öl, vin, Fernet. Doftmolekylerna dränkte oss med sina stickande, sötaktiga partiklar, de fyllde våra näsborrar.

Rickards kyssar smakade vin och krog och frihet, och jag kom att älska honom så att det nästan gjorde ont.

…

Jag såg in i hans ögon och vi fortsatte att dricka öl och det var en fuktig majkväl och något meningslöst band slamrade vidare på Moderna museets trädgårdsscen och det var ganska oväsentligt vilken musik som spelades. För det som hände var större än musiken och större än ölen. Efteråt antog det rent mytologiska proprtioner.

Jag blev kär.

Anhörig är berättelsen om kampen mot alkhol och narkotika som anhörig till en missbrukare. Om en längtan efter en familjeidyll som aldrig vill infinna sig trots idoga försök, trots fler barn för att det ska bli bättre.

Författaren beskriver själv boken som den bok hon velat hitta och läsa när hon var mitt uppe i eländet. Det finns många böcker om alkohol och drogmissbruk, men inga om att vara “medberoende” och anhörig till en missbrukare.

Boken har gett mig en insikt i hur livet kan te sig för en missbrukare och hans anhöriga. Mitt i den gripande berättelsen finns många lärdomar om missbruk och information om läkemedlet antabus. Samtidigt ges en syn på hur vården av missbrukare fungerar, eller till stor del inte fungerar, i dagens svenska samhälle.

Klart läsvärd och lättläst.