Vägen
Wednesday, December 15th, 2010Författare: Cormac McCarthy
Recenserad av: Jonny Zetterström
Vägen är en grå, trist och deprimerande berättelse. Det konstlade skrivsättet förärade romanen pulitzerpriset 2007 men gör det bara lite mer besvärligt att läsa boken.
Jag är inte särskilt förtjust i roadmovies och den här romanen upplever jag inte som mycket mer än en meningslös vandring genom ett postapokalypsens Amerika.
Världen har i princip gått under. Det finns inga fåglar och i princip inget solsken. Det är kallt, grått och besvärligt. Allt är grått och hemskt. Det är aska och snö. Och så är det kallt också. Hela tiden. En helt igenom deprimerande berättelse i en lika deprimerande miljö. Det finns “feelgoodböcker” och det här är raka motsatsen. Depressionen äter sig stadigt in i läsarens själ bit för bit - en liten bit för varje sida som vänds.
Boken har filmatiserats och är enligt uppgift precis lika dyster som film.
Nåväl. Det handlar om far och son som kämpar för att överleva. Mor gav upp och tog sitt liv strax innan berättelsen tog sin början. Det finns i princip ingen mat och de kämpar sig fram mot havet släpande på en kundvagn med alla tillhörigheter. Var gång de passerar bebyggelse letar de igenom husen efter mat och andra förnödenheter. Målet är havet, men syftet är oklart. En förhoppning om att allt ska ordna sig bara de når fram till havet i Kalifornien.
De som “förstår sig på” litteratur gillar den här romanen. Jag gör det inte. Den är inte dålig, men den är inte heller bra. Dessutom irriterar jag mig på att världen gått under utan att det med minsta ord förklaras vad som hänt. Världen som vi känner den har av okänd anledning gått upp i rök och merparten av mänskligheten med den - men varför berättar inte McCarthy om orsaken?
Andra recensioner av boken:
Sydsvenskan
Bokbloggen
Expressen
Ett hem utan böcker
Aftonbladet: Du glömmer den aldrig
Recensioner av filmen som baseras på boken:
DN:”Vägen”